Nånstans slår klockan fyra och ute faller regn. Jag reser om en timme, Maria sover än. Vi satt på Rörstrandsgatan i går kväll och drack vin. Hösten fyllde våra hjärtan, två älskande var vi.
Väskan är redan packad, men jag vill inte gå. Hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå. Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten. Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar nerför kinden, när jag kör ut genom Södertull. Ikväll ska jag bli full, för kärlekens skull.
Eldkvarn - “Fulla för kärlekens skull”